| |
Kommentarer om Magasinet Neo
 25 januari 2007, inlägg av: Expressen.se
|
|
| Sopphöger |
|
Ett svenskt exempel på denna sopphöger är tidskriften Neo som i sitt senaste nummer varnar för alarmismen i miljödebatten. Det är inte klimathotet som är det verkliga hotet, utan klimathysterin, förkunnar Neo.
Forskningsläget kring växthuseffekten är oklart, slår högermagasinet fast i ledaren, och varnar för tendenser inom näringslivet att hoppa på den gröna linjen. Det är ´glättigt´ och ´kortsiktigt´, skriver chefredaktören Sofia Nerbrand. Jo, det står faktiskt så.
|
|
|
17 januari 2007, inlägg av: Nonsens.blogg.se
|
|
| Neos rostiga reflexer |
|
Neo är i allt väsentligt ett insiktfullt inslag i en publik debatt som annars tycks vara krampaktigt låst i konventioner. Som fritänkare har Neo känts som ett välbehövligt inslag även om man aldrig har haft den där riktiga tyngden som röst i samhällsdebatten.
Men den här gången är Neos reflexmässiga motstånd mot klimatförespråkarna kraftigt snedvriden.
|
|
|
08 juni 2006, inlägg av: expressen.se
|
|
| Neo provocerar |
|
Neo heter en nystartad och utskälld tidskrift. Senaste numret har blivit avskrivet som biologistiskt och manligt, medelklassigt ropandes efter pigor.
Biologismen står professor Annica Dahlström för. Hon konstaterar lugnt att män och kvinnor, beroende på en hel del fysiska olikheter, inte agerar och tänker likadant.
Det manliga och medelklassiga står den här tidningens kulturchef Per Svensson för. Han påpekar att för 80 år sedan var det självklart att en yrkesverksam kvinna med barn hade hjälp i hemmet.
|
|
|
23 maj 2006, inlägg av: borastidning.se
|
|
| Neo-biologism |
|
När tidskriften Neo kommer ut med sitt tredje nummer är det bland annat regeringens jämställdhetspolitik som kritiseras.
Vi får veta att det är absurt att eftersträva en jämnare könsfördelning av exempelvis föräldraledigheten.
Flera artiklar talar om avgörande biologiska skillnader mellan kvinnor och män. Och det är väl i och för sig intressant att få veta mer om exempelvis kvinnors och mäns hjärnor.
Men det är ju inte precis de mest hårdnackade biologisterna som drivit kvinnofrågan framåt genom årtiondena. Vad jag saknar i Neo är en rejäl diskussion om var gränsen går mellan inflytandet från arv respektive miljö.
|
|
|
22 maj 2006, inlägg av: aftonbladet.se
|
|
| Neo-gammalt |
|
Därför antyder Neo att de som vill ha förändring är korkbollar, därför påstår man att vänstern inte ser att kvinnor och män är biologiskt olika.
Vad Neo inte ser är att de gör sig själva till åtlöje när de ägnar en hel tidskrift åt att ´bevisa´ något som vi andra, normalbegåvade, redan vet.
|
|
|
15 maj 2006, inlägg av: VT.se
|
|
| Neos provocerande perspektiv |
|
|
Neo lägger inte band på sig för att vara politiskt inkorrekt, om man säger så. Här levereras fakta utan ängsliga sneglingar på vad som går för sig. Perspektivet är ifrågasättande och utmanande. Och följaktligen särdeles uppfriskande och upplyftande.
|
|
|
05 maj 2006, inlägg av: DN.se
|
|
| En liberalism för de framgångsrika |
|
I en artikel i nummer två av Neo förklarar exempelvis en av tidskriftens redaktörer för sig själv och för sina läsare varför det är rätt att bli rik (eller åtminstone rikare) på att inte betala skatt och sociala avgifter för sin städhjälp, ja varför det rent av borde kunna betraktas som en välgärning. Ja, naturligtvis är skatten på arbete ´orimlig´, och naturligtvis tjänar alla på att redaktörer gör annat än byter dammsugarpåsar, men framför allt visar sig den svarta städhjälpen bara vara glad och lycklig över att få hjälpa till. ´Det jag betraktade som ett marknadsförhållande såg hon som en relation mellan två jämlika människor´, skriver redaktören.
Tänk så det kan ordna sig.
Jag letar i sammanhanget efter begrepp som samhällsansvar och skyldighet, men ordet samhällsansvar får jag leta efter och den enda skyldighet jag finner i Neo är skyldigheten mot sig själv - eller som det mera poetiskt formuleras i första numrets ledare, skyldigheten ´att följa sitt eget hjärta och förnuft´ och ´att själv pröva sina vingar´.
|
|
|
05 maj 2006, inlägg av: Expressen.se
|
|
| Debatt: Balansövning |
|
|
Sofia Nerbrands huvudartikel ´Liberalismens fiender och förnekelser´ i senaste numret av den liberala tidskriften Neo är ett tecken i tiden, ett exempel på liberalismens nya frestelser i spåren av Muhammedkrisen. Nerbrand slås av hur sanna Huntingtons framtidsförutsägelser från början av 1990-talet visat sig vara. Visserligen skriver hon motsägelsefullt att det inte är någon civilisationernas kamp mellan väst och islam som pågår, utan en kamp inom den muslimska civilisationen. Men det är ändå mest Huntington som spökar i hennes text.
|
|
|
19 april 2006, inlägg av: Expressen.se
|
|
| Linna Johansson: Neo utan något nytt |
|
|
Det borde inte vara lättare än nu när vänstern fortsätter profilera sig genom att endast berätta vad de vill bevaka (skolväsendet, reklam). Men den nya högern existerar inte. Man får nya tidskriften Neo i stället. Aldrig tidigare har jag blivit så övertygad om höger- och vänsterskalornas meningslöshet. Att det inte är där samtalet utspelar sig längre, utan någon annanstans, mellan att just bevaka och släppa taget. Och där tror jag att Neos redaktion skulle komma rätt bra överens med Marita Ulvskog, ändå. För Neo undviker att ta i allt det som ny ordning skulle kunna innebära: gränspolitik, kulturpolitik, upphovsrätt. Man får ett upprop mot postmodernismen i stället. Det ser ut ungefär så här: en gång visste vi vad som var bra (Tarkovskijs filmer) och dåligt (en självbiografi av Carolina Gynning). Nu vet vi inte längre. Eller jo, det vet vi, men vi vågar inte säga det för vi hukar alla under det postmodernistiska paradigmet. 2006 råder enligt Karin Olsson, total förvirring kring vad som är kvalitet och inte.
|
|
|
19 april 2006, inlägg av: Bosporen.se
|
|
| Gåslever, NEO, och borgligheten |
|
Samtidigt når nummer två av tidskriften NEO mig. Det ser mört ut och det har bara börjat är naturligtvis gamla nyheter för er därhemma, men jag fick den först idag. Den är ett nöje att läsa och naturligtvis beror det tills stor del att den stryker mig medhårs politiskt. Men artikelkvalitén är alldeles utmärkt och det är i första hand av beprövade skribenter. Thomas Gür är en av mina favoritskribenter numera och jag skulle gärna se att han får mer utrymme i framtiden.
Men det finns något som skorrar aningen. Själva identifikationen som borglig tidskrift irriterar mig något. Det första numret var till viss del ett försvarstal för begreppet borglighet. Tanken tycktes vara att visst har ordet vissa klanger av omodernt klasstänkande och oliberala principer, men det är det enda vi samlande begrepp vi har, så låt oss fylla det med något gott. Och för all del, man kan alltid omstöpa gamla begrepp, men det är inget lätt arbete och är det ens önskvärt?
|
|
|
03 april 2006, inlägg av: Dr Cais Blogg
|
|
| Stackars kränkta ordningsmän |
|
|
Timbros Tankesmedja, Johan Norbergs Blogg, kulturtidskriften Neo och, inte minst Per Ahlmarks böcker, visar att den viktigaste ideologikritiska diskussionen för tillfället förs från liberala utgångspunkter. Och detta ombesörjs av modiga och begåvade människor som tröttnat på missförhållandena i vårt samhälle, inte minst inom skolan.
|
|
|
31 mars 2006, inlägg av: Arbetaren.se
|
|
| Arbetsrätt, någon? |
|
|
Nyliberalerna trampar upp takten i den borgerliga kulturtidskriften Neos andra nummer. Redaktören Peter Wennblad orkar inte ens göra omskrivningar för hur fint det vore att kunna ha statligt subventionerad hemhjälp, han konstaterar att det är billigare – och bättre för honom – utan skattsedel. Men han har lite samvetskval, stackars Peter. Är det kanske så att hans invand-rade städerskor lider av att skura hans skitiga toalett? Känner de sig utnyttjade av honom och hans familj och deras högre ekonomiska status?
|
|
|
21 mars 2006, inlägg av: Esbatis blogg
|
|
| Neo tänker leva som den lär, efter marknadsekonomins principer |
|
Tidskriften Neos första nummer gavs ut under rubriken ”Det ser ljust ut”. Temat för det andra numret är ”Det ser mörkt ut”. En av artiklarna heter ”upprop för en ny elitism”. Tyvärr får vi inte läsa den gratis på nätet.
Det är också oklart om Neo i framtiden kommer att beröra den borgerliga ägandekoncentrationen i svensk media, och om den kan påverka opinionsbilden.
|
|
|
01 februari 2006, inlägg av: Borås tidning
|
|
| Neo borde svida mer |
|
|
Framstegstro, modernitet och hurtig utvecklingsoptimism lyser alltså vägen för det nya liberala magasinet. Tanken är god. På många sätt har världen blivit bättre. Det finns åtskilligt att glädjas åt. Sådant som inte ryms i en vilsen vänsters tro att globaliseringen är av ondo och marknaden ett hot. Men som journalistik är klämkäckheten i längden inte hållbar. Den blir förutsägbar och tråkig.
|
|
|
31 januari 2006, inlägg av: Cap & Design
|
|
| Liberal naturromantik |
|
|
Neo är namnet på det senaste tillskottet i den politiska tidskriftsfloran. Istället för att se hur andra politiska tidningar ser ut har art directorn Joanna Andreasson hämtat inspiration från böcker, blommor och tapeter.
|
|
|
30 januari 2006, inlägg av: Nonsens (blog)
|
|
| Snyggliberal fast food: En hyllning till Neo |
|
Nu ligger väl inte politiska tidskrifter högst upp på önskelistan, men å andra sidan har inte utbudet av tidskrifter från rätt sida av blockgränsen svämmat över direkt. Men nu finns alltså Neo, en liberal tidsskrift som verkar vara välbalanserad; annars är det lätt hänt att politiska skrifter gärna skenar i sin antagonism på bekostnad av sakligheten.
Men Neos programförklaring slår an en sträng hos mig. Och allra viktigast: Aldrig förr har jag sett en skrift med politiskt innehåll så snyggt formgiven! Någon kanske skrattar åt detta, men faktsikt spår jag att just paketering kommer att bli otroligt viktigt för framtida medier.
|
|
|
26 januari 2006, inlägg av: HD.se
|
|
| Gammal skåpmat i liberal mikrovågsugn |
|
|
Det kan - möjligen - behövas en upplyst borgerlig tidskrift, men om konceptet ska var framgångsrikt måste man i långt högre grad följa sin egen programförklaring. Nämligen söka sanningen - även om den strider mot de egna positiva fördomarna - och verkligen skildra mänsklighetens bedrifter att lyfta sig ur fattigdom och förtryck. Det är för mig obegripligt hur man kan lansera en ny tidskrift byggd på kåserier med gammal skåpmat av redan etablerade borgerliga skribenter men utan en enda tungt vägande undersökande artikel som försöker ta reda på nya fakta och peka på dolda sammanhang.
|
|
|
23 januari 2006, inlägg av: Kuriren.nu
|
|
| I stället för nästa middag |
|
|
Vad nu det senaste är? Genomläsningen säger mig att det består i tron att vi lever i den bästa av världar. Där årgångsvinet och delikatessen är själva essensen. Till den elit som förstår att ha råd. Att läsa Neo är en underlig baklängesupplevelse. Som att läsa Gnistan, fast spegelvänd, och 30 år senare. Samma trosvissa lallighet, samma mätta ointresse för komplikationen, för livet. Dyrare tryck dock, finansierat av något med det lämpliga namnet Goldcup AB.
|
|
|
23 januari 2006, inlägg av: Sundsvalls Tidning
|
|
| En ut, en in |
|
Neo satsar, litet försiktigt, på kände borgerliga kort i första numret. Här skriver både P M Nilsson och Niklas Ekdal, politiska redaktörer i Expressen respektive Dagens Nyheter, den evige borgerlige debattören Johan Norberg, det tidigare moderata stjärnskottet Tove Lifvendahl och andra, mer eller mindre kända. Det kan behövas, viktigare är ämnena som tas upp.
Det handlar både om en skendöd borgerlighet och en ny borgerlighet som kliver fram. Om det senare är Jan Söderqvist övertygad sedan han bland annat träffat en italienare i Akalla och pratat med Linda Skugge. Det låter kanske inte helt övertygande.
|
|
|
19 januari 2006, inlägg av: GP.se
|
|
| Läst 19/1: Måste vi bära solbrillor? |
|
|
Ska man tapetsera med den? Det trendiga blommönstret, som slingrar sig fram genom tidskriften, får mig att undra. Känslan av att tumma på Designers Guilds senaste mönsterprov är svår att skaka av sig. Ändå är det uppenbart att Neo vill så mycket mer än att vara en fondvägg. Blotta namnet förpliktigar. För kopplingen till Matrixfilmernas Messias kan inte vara en slump. Att redaktionen förtvivlat gärna vill sprida ljus märks inte minst i de många framtidsoptimistiska texterna.
|
|
|
18 januari 2006, inlägg av: DN.se
|
|
| Tillökning i tidskriftshyllan |
|
Neo, det senaste tillskottet, presenterar sig som ett liberalt kvalitetsmagasin om politik, samhälle och framtid. ´Vi gillar fria människor och marknader.´ Och det goda livet, inget dåligt samvete här. Jag tillhör uppenbarligen målgruppen: urban medelklass med bostadsrätt, ogillar statliga påbud, frossar gärna i mat och dryck, spelar golf.
Misstänkte att Neo skulle vara en nykonservativ tidskrift av amerikanskt snitt: aggressiv, revolutionär, bigott. Det är den inte. Idémässigt snarare ett någorlunda upplyst blad på jakt efter den nya borgerligheten och de mittenväljare som avgör valet i höst. Ut högerspöken och nyliberalism, in kompromiss och ansvarstagande.
|
|
|
16 januari 2006, inlägg av: PromeMorian (blog)
|
|
| ...men med kräm |
|
Utan att kommentera varje enskild artikel så är mitt huvudsakliga intryck att redaktionen gjort ett bra jobb. Tidningen ger ett genomarbetat, seriöst och ambitiöst intryck, trots en del minustecken - som den ironiska (?) enkätspalten ´Vanligt folk´. Att jag sedan inte delar skribenternas värderingar är en annnan sak, men nu var inte min avsikt att recensera just det.
Efter att dock ha läst tidningen några gånger får jag ändå en lite unken smak i munnen. Jag drar mig till minnes vad signaturen ´Idde´ skrev i folkpartiets tidning Nu om Neo, långt innan tidningen ens kommit ut:
´Tjugofemåringar drömmer om prinsessbröllop och trerättersmiddag med vännerna. Kärnfamiljen och kungahuset och ett höstmode som påminner om brittiska rävjakter. Ridstövlar och kavaj. Det är något i luften. Konservatismen har återvänt.´
/.../
Mitt slutintryck är ändå att Neo fyller någon slags tomrum i den politiska debatten. Det har varit ont om intressanta liberala magasin sedan Moderna Tider lades ned. Frågan är väl hur länge tidningen får leva? Enligt uppgift så har redaktionen säkrat finansieringen för två år. Jag gick runt och på premiärfesten och frågade ett ganska stort antal människor hur lång tid de gav Neo. Svaren låg på mellan två och fyra år.
|
|
|
16 januari 2006, inlägg av: RolandPM Blog
|
|
| Neo |
|
Jag saknade en riktig toppgrej, i stil med en artikel som argumenterar för sambandet mellan Irak och al-Queda eller för att Irak hade massförstörelsevapen våren 2003. Ni fattar vad jag menar. Något som sticker ut med trovärdighet och ett för Sverige udda perspektiv. Nu blev det hela något förutsägbart.
Bortsett från det blev jag positivt överraskad. Mycket god läsning och på hemsidan en hel del fiffigheter och extragrejer i samband med de olika artiklarna.
|
|
|
16 januari 2006, inlägg av: A. Lokko, Expressen.se
|
|
| Kommentar/Andres Lokko: Förnöjd Neografi |
|
Neo är ett politiskt magasin med uttalat liberala förtecken, chefredaktör Sofia Nerbrand kallar det för ett ´idégalleri´, och att det kommer just nu är lika logiskt som förutsägbart.
Det kanske bara är jag som vill känna att en tidning har skapats av livsnödvändighet, fötts ur en motreaktion mot rådande medier och en avsaknad av en plattform för ens tankar. Neo inger ingen sådan känsla. Den har bara sett sig omkring, bläddrat i sin ytligare själsfrände Stureplan och insett att det har uppstått en lucka i marknaden. Således framstår Neo som en politisk men lika säsongsbetonad motsvarighet till valfri bröllops- eller båttidning.
Det ligger förstås i tidningens blå natur att utstråla en viss självgodhet. Men Neo är nästan gränslöst nöjd med livet. Den skulle ha kunnat dra sig tillbaka och idkat rävjakt på godset, men i sin storsinthet valde den att i stället sprida sin enorma kunskap till oss dödliga. /.../
Det är en tidskrift som redan har segrat, Neo har gått i mål och berättar för oss att det är okej att tjäna jättemycket pengar ty ´rikedom leder till mindre missunnsamhet och konflikter´.
Någonstans är det alltid svårt att hysa starka känslor för en vinnare med ekonomiskt övertag som automatiskt likställer empati med välgörenhet.
|
|
|
16 januari 2006, inlägg av: Svd.se
|
|
| Äppelkindad optimism |
|
|
Det första numret av tidskriften Neo präglas av framstegsoptimism, idolkult, ofullständiga meningar och bildningsfetischism. Dessutom rymmer den nya trycksaken en mycket bra artikel. Tanken att mänskligheten aldrig haft det så bra som det senaste halvseklet trumpetas ut i flera artiklar. Det är sant och ofta upprepat, men kanske vore det klädsamt om de opinionsbildande utvecklingsoptimisterna någon gång även uppmärksammade att det fortfarande finns problem i världen. Och tyvärr tror jag inte att kapitalismen allena kan hejda aidsepidemin i Afrika. Även den idolkult som skymtar i några artiklar bidrar till det äppelkindade intrycket. Tove Lifvendahl lyfter fram sex förebilder för en ny borgerlighet, däribland rektorn för en friskola i Växjö. När hon sammanfattar sin hjältes credo i orden ´varje människas rätt till att utvecklas och växa innebär skyldighet att själv pröva vingar och vägar´, ser vi en olycklig symbios av managementtrams, den sovjetiska kulten av arbetarhjältar och dålig syntax. Annars hade jag intrycket att Lifvendahl var en förnuftig skribent.
|
|
|
15 januari 2006, inlägg av: Svd.se
|
|
| Tag ett par varv till med svartpepparkvarnen |
|
Författaren Torbjörn Elensky står för den ena riktiga ögonöppnaren i premiärnumret av samhällsmagasinet Neo (1/2006). Hans artikel heter ´Sådan är amerikanismen´ och dissekerar knivskarpt ett av tidens mest förunderliga fenomen: att annars begåvade och nyanserade personer kan häva ur sig vilka fördomar som helst om amerikaner och Amerika.
/.../
Men annars är det varken obehag eller känslostyrka som kännetecknar Neoliberalismen. Texter och ton är resonerande, kloka och förhoppningsfulla. Formgivningen är dekorativ, privat - ja, borgerlig. Chefredaktören Sofia Nerbrand bjuder inte in till ett upphetsat gräl på torget utan till ett civiliserat lunchsamtal i salongen som vetter åt trädgården. Och varför inte? Att samtala i stället för att domdera kan gott ses som ett utslag av självförtroende. Och som framgår av Jan Söderqvists läsvärda artikel om den borgerliga renässansen i Sverige är denna till stor del en fråga om livsstil och attityder snarare än om en mer grundläggande omprövning av välfärdsstaten. I alla fall hittills. Men lite mer kryddning av kommande luncher, om man får be. Då blir den här nya bekantskapen ännu mer attraktiv.
|
|
Tyck till om Magasinet Neo du med!
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sätt betyg på Magasinet Neo! |
(snittbetyg hittills: 6,96)
|
|
Beskrivning, från tidningsbutiken.se |
|
Biljoner, bailouts och barn som gillar hårdrock
I nya numret av Neo jagar vi de stora pengarna. I Sverige har borgerligheten regerat under en ekonomisk nedgång, utan att tappa greppet om finanserna. Neos redaktör Mattias Svensson har frågat experterna om det är regeringens förtjänst. Finansminister Anders Borg berättar i en öppenhjärtig intervju om hur han hanterat kostsamma projekt och ansvarslösa banker.
Mer i Neo. Neos chefredaktör Paulina Neuding rapporterar om barnen som blir till i USA och Indien och hur de förändrat tillvaron för sina homosexuella föräldrar i Israel. Geert Wilders ställdes inför rätta i Holland, men nu har religionen islam hamnat på de åtalades bänk. Nyhetsreportern Roland Zuiderveld, aktuell med boken ”Fallet Wilders”, ger fakta i målet. Frilansskribenten Ulf Elfvin har en privilegierad sits i sin permobil och förklarar hur tillväxten förbättrat hans vardag. Svensk politik blir inte roligare än Göran Hägglund, i Neo berättar Kristdemokraternas partiledare bland annat om hur tråkigt livet skulle bli utan alkohol.
Och så slår Neos redaktör Johan Ingerö ett slag för barnens rätt till hårdrock.
|
|
| |
Framsidan och beskrivningen ovan kommer från Tidningsbutiken.se.
Där kan du köpa prenumerationer på 400 tidningar och se andra magasin i kategorin Samhälle & Politik.
Ett annt tips är sajten Tidningskungen.se där kan hitta en prenumeration på Magasinet Neo!
|
|
|
Välj tidning
Svara
Anmäl