Kommentar om Min Häst

10 november 2007, inlägg av: Jossan

Sämre och sämre

Hej! Jag är en tjej på 16 år som håller fullständigt med nån som typ var anonym och som skrev längre ner här. Min Häst har förvandlats från en hästtidning för killar och tjejer till en tjejtidning med stylish-ponny-inriktning. Jag har en massa saker att ta upp, hehe, så här kommer dom:

1. Jag trodde att Min häst var en tidning för hästar/ponnyer. För något år sedan gjordes en faktaserie om fälttävlan, vilket är bra, men där stod att ´det spelar ingen roll vilken typ av ponny du väljer´ etc, alltså bara fakta om fälttävlan för ponnyer. Jag förstår inte varför man inte tog med hästarna också. Min Häst visar tydligt att de bara riktar in sig på ponnyer här.

2. Serierna är enformiga, handlar oftast om samma sak. Jag tycker man borde göra en serie som handlar om aktuella ämnen, till exempel någon som blir för lång för sin häst/ponny(ett ämne jag verkligen saknat, speciellt när det hände mig) eller någon som inte rider så bra, typ sågar sin häst etc. Det är ett mycket stort problem i de flesta ridskolor, att huvudet på hästen jämt ska vara inkrullat så att den nästan biter sig i bogen medan man rycker i mungiporna.

3. Jag har läst Min Häst sedan -98 - 99 ca, och har märkt hur Lena Furbergs tecknarstil förändrats drastiskt(runt 03-04). Hennes gamla serier var underbara(jag tänker på åttiotals-serierna, tidigt nittiotal), det var varierande och gripande berättelser med mycket välritade bilder. Nu har alla hennes serier en flicka i som oftast har långt blont hår, jättestora blå ögon, en trekant till näsa(vem har en trekantsnäsa??) och har långa ben och är samtidigt supersmala. Men när de sitter i sadeln har plötsligt låren krympt till en handsbredd medan vaderna är ganska långa. Jag tycker mycket bättre om Marie Bergströms serier eftersom hennes proportioner stämmer, och framför allt gör hon människor med variation, kanske en brunhårig person som inte är pinnsmal.

4. Förr hade Min Häst som ´policy´ att små som stora ska kunna läsa tidningen. Men vilken person över tretton år vill köpa en färglad tidning med ett sött föl på framsidan omgärdat av snirkliga bokstäver i kulörta färger. Jag menar inte att Min Häst behöver bli tråkig, men däremot mer stilren och mer lättläst vilket skulle locka äldre läsare, såvida Min Häst inte vill behålla sitt åldersspann på tolv och nedåt.

5. Jag tycker att det är otroligt onödigt att ha massor av oanvändbara massproducerade plastsaker som medföljer tidningen. Jag tror inte att nån använder sig av sakerna under en längre tid, och varför slösa pengar på onödiga leksaker som ändå är fula/inte fungerar när man kan lägga pengarna på en bättre tidning. Dessutom sparar det miljön, och jag tror att det är jätteviktigt att någon tidning tar detta klivet att bojkotta medföljande leksaker, för att kunna väcka en kedjereaktion. Och som tidning ska man väl inte behöva locka med leksaker för att få fler läsare?

Tack för att jag äntligen kan föra fram min åsikt, och jag hoppas verkligen att någon på Min Hästs redaktion ser detta inlägg, för jag tycker att något borde göras åt saken. Tack!

Klicka här för att komma tillbaka till sidan med ALLA kommentarer om Min Häst. Där kan du också själv skriva en kommentar om Min Häst.

prenumerera på Min Häst

Sätt betyg på Min Häst!

(betyg hittills: 8,3)

Beskrivning, från tidningsbutiken.se

Min Häst är den största tidningen för alla hästälskare. Här finns hästiga serier, faktasidor, artiklar, affischer och läsarsidor. Naturligtvis finns världens mesta häst Mulle alltid med! Min Häst är en blandning av sådant som är roligt, sorgligt, mysigt, spännande och lärorikt. Flera gånger varje år följer en liten present med tidningen. Nya serier, gamla favoriter och smarta mini-kurser gör att varje nummer räcker lääänge.

Framsidan och beskrivningen ovan kommer från Tidningsbutiken.se. Där kan du tecka prenumerationer på 400 tidningar, till exempel Min Häst.